Kapitel 5 – Thinking about story

 The story core, Story Mapping, Story Types

Kapitlet tar upp hur man kan planera och skapa en berättelse som fungerar! Oavsett vilken typ av förhållningssätt till berättande han använder, menar Ohler att han alltid fokuserar på historien, inte tekniken.
Berättelsens förståelseprocess: Från problem, genom en omvandling, till en lösning.
Det finns inga regler för att lyckas menar Ohler, och hänvisar till McKee (1997) som använder sig av riktlinjer. När man använder riktlinjerna i sitt berättande och har intressant material får berättelsen större chans att lyckas nå sina mottagare/lyssnare.

Ohler menar att en berättelses kärna har följande tre grundläggande delar:

  • Berättelsen startar med ett problem som måste åtgärdas av huvudpersonen.
  • Utmaningen skapar spänning som ger berättelsen en drivkraft och som skapar engagemang hos lyssnaren. I mitten av berättelsen är lyssnaren engagerad och vill veta mer. Vad kommer hända? Här sker transformation.
  • Berättelsen avslutas och omfattas av en lösning där lyssnaren får sina frågor besvarade.

tippingpoint

Du ser berättelsens kärna i bilden ovan; som ett problem och lösning uppe på toppen av en ”tipping point”, vilket innebär att berättelser har spänning som ger dem rörelse framåt när de flyttar från problemet genom omvandling (transformation) till en lösning.

Hur använder då lärare kärnan i berättelsen i sin undervisning?
Ohler visar många konkreta bilder på sin hemsida och i sin bok. Följande tabell är hämtad från sidan 100 och den jämför huvudpersonen i en berättelse med studenter. Ett bra exempel på hur man kan jämföra det med sin undervisning:

Berättelsens kärna Del av instruktion
Huvudpersonens problem Uppdrag, akademisk utmaning
Huvudpersonens transformation Lärande genom forskning, analys och kritiskt tänkande
Huvudpersonens lösning/avslut Tillämpat lärande

Kartläggning av berättelsen (storymapping)
Kartläggning av berättelsen är i grunden en process för att ge liv åt kärnan med berättelsens detaljer. För att visa detta brukar Ohler berätta historier för elever och ha gruppövning. Eleverna börjar sedan deras berättandeprojekt genom att skapa en kartläggning för sina berättelser. Här tänker jag att det även måste vara viktigt att jag som lärare har god ämneskunskap för att kunna berätta med viss inlevelse!?
Det finns många sätt till berättande och Boler hänvisar till sin favorit Brett Dillingham Visual Porträtt av Storyn (VPS). Följ länken för att se Bretts fantastiska material om berättande http://www.brettdillingham.com/

Grunden i VPS som Bohler har anpassat den, visas nedan:

VPS

De fem grundläggande delarna i VPS: Beginning, Problem, Change, Solution och End.

Observera att kärnan av berättelsen står i centrum av bilden.

Viktiga delar vid kartläggning (storymapping)

Några viktiga punkter om hur man använder kartläggningar:

  • Det finns inga regler, men det finns riktlinjer. En kartläggning är bara en riktlinje.
  • Karaktärer som växer och förändras engagerar lyssnare. Hjärtat i så många bra berättelser är den omvandling som huvudpersonen genomgår. En berättelse som har en karaktär som lär sig något eller växer på något sätt eller övervinner ett hinder är ett sätt att skapa en minnesvärd berättelse som engagerar lyssnaren.
  • Kartläggningen gett ett effektivt sätt för lärare att interagera med eleverna. I huvudsak är en kartläggning en snabb skrivning i grafisk form. (Dillingham, 2006) Lärare kan titta på en karta och berätta mycket snabbt om en berättelse är väl utvecklad, och utmana eleven som de finner lämpligt. Eftersom kartläggning sker i början av processen, kan lärarens stöd göra stor skillnad i kvaliteten på berättelsen.

Story planning and development steps:

  • Get idea
  • Create story core
  • Create story map
  • Write the narrative, story and/ or script
  • Create story table
  • Go into production

Storyboard är viktigt som planeringsverktyg inom DST och ju större projektet är desto viktigare menar Ohler att det är att använda sig av storyboard. Vidare skiljer Ohler på storyboard och storymapping och drar en liknelse av en Powerpoint Presentation med Storyboard. Detta används för att följa med i berättelsen och kartläggningen (Storymap) är mer till för att följa utvecklingen i berättelsen, om jag översätter på mitt sätt.

Vad gäller olika typer av berättelser så nämner Ohler korta berättelser, 2-5 minuter samt att en berättelse kan innehålla en huvudperson, ett djur, en sak etc. Ohler nämner berättelser med ”to be continued…” vilket ofta skapar frustation hos lyssnaren. Vet själv hur besviken jag blir när ett TV-program är intressant och helt plötsligt kommer det upp ”To be continued” på skärmen. Då ska man snällt vänta i en vecka tills nästa del kommer…  .
Detta fungerade nog bättre förr då vi hade två kanaler på TV:n men idag anser jag inte att det är ett bra koncept om man vill behålla sina tittare.
Bra med fristående delar som jag inser har början – mitten – avslut. Gärna ”lived-happily-ever-after ending” som Ohler tar upp i kapitlet.

/Bitte

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s