Kapitel 2 – Defining and discussing Digital Storytelling

Detta kapitel fokuserar på att reda ut tankar och begrepp om digital berättande.

Ohler menar att, lärarens definition av digitalt berättande och betydelsen av berättelsen kommer påverka lärarens krav de ställer på sina elever när de skapar egna berättelser. Många lärare idag uppfattar de nya mediaproduktionerna i undervisningen som spännande och inspirerande men även hotfullt och förvirrat.

tEcosystem:
Ecosystem with a t.
It’s the ecosystem created by humans consisting of digital technology,
connectivity and the flow of communication they facilitate.”

I boken Design för lärande – ett multimodalt perspektiv (Selander & Gunther 2010), tar författarna upp olika synsätt. De nämner t.ex. att lärandets villkor och förutsättningar förändras, men teoriutbildningen kring lärandet har varit väldigt statiskt och ideologiskt. Jag anser att dem, precis som Ohler, hjälper oss förstå lärandet i en värld där kommunikation blir alltmer utvecklad.

Ohler fokuserar på att förklara för lärare och förtydliga lärandet inom digitalt berättande för dem som deltar vid hans workshops. Precis som i föregående kapitel är lärarens roll inte att bli expert på den tekniska biten utan att finnas som stöd för eleverna och att diskutera gränser för DST och hur eleverna ska förhålla sig. Detta ”ekosystem” skapat av människan underlättar lärandet och är ett bra komplement i utbildningssyfte menar han.

Han ger dem ofta tre frågor att reflektera över:

  • Vad är ditt helhetsintryck av vad du just såg?
  • Hur kan det användas i undervisningen?
  • Hur skulle du bedöma det du såg?

Denna reflektion och diskussion är mycket bra och skapar bra diskussioner. Ohler tar även upp kritiskt tänkande som en viktig del och jag ser en liknelse till ”dubbellogg” som är ett verktyg vi lärarstudenter får ta del av i vår utbildning. Det innebär att skriva ner stödord, erfarenhet och reflektion för att ta med sig och utveckla detta tillsammans med sin handledare och studiekamrater. Dessa reflektioner finns även indelade i olika nivåer vilket gör att man fördjupar sig i sitt eget lärande. Detta sätt har för mig blivit en viktig del i mitt eget lärande!

Vidare tar Ohler upp olika exempel på berättande i kapitlet. Han delar även in diskussionsämnet i tre grupper:

  1. Typ av berättande, syfte eller effekt
  2. Berättelseelement
  3. Produktion av berättelsen

Sammanfattning Social-Media[1]

Sociala mediers som Facebook, Twitter, Instagram, YouTube och Pinterest för att nämna några har skapat nya möjligheter för vårt berättande. Författaren nämner ytterligare medier som kan förstärka berättandet och dessa är bl.a. Powtoon, Kerpoof och Go Animate. Vidare menar han att detta leder till något han kallar Transmedia storytelling vilket innebär att berättelsen ges över flera olika medier. Dessa skapar många möjligheter för berättandet men lärare fokuserar ofta i sina diskussioner på delar som integritet, tillgänglighet och personens säkerhet istället för att man ser potentialen i utvecklingen och de nya mediernas möjligheter.

I grund och botten är det dock berättelsen som är det viktigaste och inte tekniken.

 “Beginning with a good story will become more important than ever in DST. Telling stories effectively, regardless of the media, will be crucial.”

Ännu ett intressant och lärorikt kapitel! Ser fram mot nästa…

/Bitte

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s